Introduktion äkta mattor



Introduktion äkta mattor


För den intresserade har vi på den här sidan sammanställt lite generell information om hantverket mattor. Längst ner på sidan finns mer specifik information och bilder på mattexemplar från olika tillverkningsorter.



Kvalitet

Med kvalité menas mattans slitstarkhet och hållbarhet på sikt. Det är tre faktorer som är avgörande för mattkvalitén: knuttäthet, ullkvalité (dvs rikligheten av ullfett som skyddar ullfibrerna) samt lugglängden. Exempelvis kan en nomadmatta som inte är lika tätknuten som en ateljématta, ändå ha en lång livslängd eftersom lugglängden och rikligt ullfett är uppvägande. En något grövre nomad- eller bymatta kan därmed ändå vara av god kvalitet.



Ursprungsmattor

Med begreppet ´ursprungsmatta´ åsyftas främst nomad-, by- och stadsmattor som är högkvalitativa och genuina hantverk kännetecknade av originella mönster, äkta växtfärger, handspunnen ull samt finknuten lugg.

Det finns ursprungsexemplar även bland ateljémattorna, men eftersom vissa ateljéer är mer benägna att experimentera med mönster varierar förekomsten av dessa. En ateljé som ofta knyter mattor med ursprungliga motiv och färger är Kâshân.


Ursprungsmattor är svåra att finna idag och de flesta mattor som knyts är imitationer av sämre kvalitet. Detta pga sociala förändringar, generationsskiften, samt att det i det nuvarande ekonomiska klimatet inte längre är lönsamt att lägga ner det hårda arbete som fordras för att knyta genuina och välarbetade mattor efter historiska traditioner.



Den persiska mattans konstruktion

En persisk matta utgörs av fundament (varp), lugg, fransar och kanter (langett). Fundamentet består dels av varpen som går vertikalt och avslutas i fransarna på mattans kortsidor, och dels av inslaget som löper horisontalt mot varpen och bildar kanterna. Fundamentet, eller varpen som den även kallas, utgörs av ull, bomull eller silke. Vissa fransar är knutna och andra är Kelimvävda. Mattans lugg är knuten eller vävd och materialet är främst i ull, men kan även förekomma i natursilke.



Knutar

Det finns två huvudtyper av knutar som används vid mattillverkningen. Båda knutarna är utmärkta för sitt ändamål. Det finns även mattor som är Kelimvävda – dvs. inte knutna och därmed utan lugg.


Persisk knut

Den persiska knuten kallas även för Senneh-knut eller asymmetrisk knut. Fördelen med den asymmetriska knuten är att den underlättar knytningen av täta mattor med detaljerade mönster, vilket innebär att komplicerade kurvlinjära ornament får en stilrenare framtoning. Därför är denna knut vanligare vid tillverkning av ateljé- och hovmanufakturmattor än nomadmattor.


Turkisk knut

Den turkiska knuten kallas även för Ghiordes-knut eller symmetrisk knut. Fördelen med den symmetriska knuten är att den resulterar i mer bastanta mattor. Denna knut används därmed främst vid tillverkningen av grövre nomad- och bymattor, mestadels i den nordvästra delen av Iran.



Material


Ull

I persiska mattor används främst fårull för luggen, detta eftersom ullen är både mjuk och hållbar. Det finns två typer av finare ullkvalité i Iran: den fettrika ullen från slättlandsfåren i södra och nordöstra delen av landet, samt den sega ullen från de bergsanpassade fåren i nordvästra delen av landet. Ullfett skyddar ullfibrerna från både slitage och smuts samtidigt som den ger mycket fin lyster och mjukhet i mattan. Seg ull är inte lika skimrande men är däremot mycket tålig mot slitage. Ibland är även varpen av ull, även om detta enbart förekommer hos ett fåtal folkgrupper som lärt sig bemästra tekniken av att knyta en tät matta helt och hållet i detta material. Finare exemplar av dessa mattor är sällsynta och exklusiva, benämnda som 100% ullmatta. I vissa exklusiva ateljéexemplar har man knutit luggen av importerad ull från merinofåren i Australien och Nya Zeeland. Handspunnen ull finner man i äkta nomad- och bymattor eftersom dessa använder sig av ull från sina egna får.


Korkull

Korkull (dvs finare lammull från undersidan av halsen) används för de finaste ateljé- och hovmanufakturmattorna. Med korkull menas ull från lamm som fötts på vintern och klippts under våren. Denna ull är den högklassigaste som finns att tillgå och har en speciell mjukhet som lämpar sig särskilt för tättknutna mattor.


Bomull

Bomull är det främsta materialet för varpen och fundamentet i persiska mattor. Anledningen till detta är att bomullen möjliggör hög knuttäthet i motsatts till ull. Därför förekommer den även i alla typer av mattor. Bomull används emellertid aldrig till luggen på grund av att den inte besitter samma hållbarhet som ull och natursilke.


Natursilke

Natursilke används både som inslag och varp i fina mattexemplar. Silket ger mattan extra skimmer och djup som inslag, samtidigt som det främjar för högre knuttäthet. För mattor som ska bli extra täta används natursilket för fundamentet. Det finns även ateljémattor som är knutna helt i detta naturmaterial, s.k. silkesmattor.



Färger


Växtfärger

Växtfärger (naturfärger) utvinns direkt från omgivande natur och då från växter, frukter och insekter. På grund av den rika källan finns det otaliga variationer av samma färg, framförallt den röda färgen. Växtfärgade mattor har för det mesta en färgskiftning känd som ´Abrash´. Det är främst nomader och vissa byar som använder sig av äkta växtfärger. Dessa är

unika och vackra redan från början, men denna skönhet ökar med mattans ålder då färgerna mognar. Man talar då om ´mogna växtfärger´. De vackraste naturfärgerna hittar man således hos mattor som är old eller semi-antika. Mattor som är antika har också fina naturfärger och betingar ett mycket högt pris.


Syntetiska färger

Det finns idag både bra och dåliga syntetiska färger. Den goda varianten som används i större utsträckning kallas för kromfärger och är kemiskt motsvarande växtfärger. Därför används kromfärger i flera stora mattillverkningsområden, däribland i Tabriz. Det finns även sämre syntetiska färger, s.k. anilinfärger, som är förödande för mattan och bl.a. leder till att luggen bleks i förtid.


Abrash

Abrash är ett uttryck för förändring i tonintensiteten hos en färg. Färgtonen är alltså inte monoton utan melerad på grund av mörka och ljusa skiftningar. Abrash orsakas antingen av att ullen färgas i olika omgångar eller av att ull som är olikfärgad inte särskiljs innan färgningsprocess. Abrash ger mattan skimmer och djup: den gör mattan levande och finare exemplar är mycket eftertraktade av mattsamlare. Man finner dessa färgskiftningar främst bland nomad- och bymattor. Äldre ateljémattor kan också ha abrash, men det är nästan oacceptabelt för nytillverkade att ha sådana.



Åldersbegrepp

En persisk matta kännetecknas även efter sin ålder. Det finns 3 åldersklassificeringar:

A. Old, d.v.s. 25-60 år gammal matta. Växtfärgerna har här börjat mogna till oefterhärmliga och unika toner.

B. Semiantik, d.v.s. 60-100 år gammal matta. Växtfärgerna har utvecklats ytterligare.

C. Antik, d.v.s. mattor som är minst 100 år gamla. Dessa har många gånger otroliga färger och mönster som är svårfunna idag. Därför betingar de ett mycket högt pris.



Mattkategorier

Persiska mattor tillverkas av flera olika folkgrupper. Det finns nomadmattor, bymattor, stadsmattor, ateljémattor och hovmanufakturmattor.


Nomadmattor

Generellt skiljer färg, mönster, material, lugglängd och täthet sig avsevärt mellan olika nomadstammar. Det som är gemensamt för nomader är att de inte knyter sina mattor utifrån ett färdigställt mönster, utan gör säregna tolkningar med inspiration från natur och kultur inom stammen/familjen. Dessa mönster är ovanliga och mycket unika. Oftast är de

geometriska. Nomader är även experter på framställning av vackra och eftertraktade växtfärger. De använder många gånger ull även i varpen, s.k. ursprungsmattor eller hundra procentiga ullmattor. På grund av ovanstående egenskaperna är nomadmattor kända för sin speciella skönhet och finare exemplar är många gånger värdefullar än ateljé- och

hovmanufakturmattor. I helhet inger dessa mattor genom både färg och motiv en rustikare känsla gemfört med mattor från andra tillverkningsorter.


Bymattor

Jämfört med nomadmattor har bymattor oftast ett mer etablerat och inarbetat mönster. Mattorna är i snitt även tätare. Precis som nomader skiljer sig bymattor emellertid åt i fråga om kvalité. Längden på lugg, knuttäthet och ullen varierar från by till by, likaså färger och mönster. Många byar tar inspiration från stads- och ateljémattor och tolkar då dessas mönster på sitt eget sätt. Emellertid är utformningen mestadels geometrisk och känslan rustik. Bymattor har ovanligare klara färgtoner på sina mattor, exempelvis i pastell.


Stadsmattor

Etablerat mönster som knuts efter bild. Det är alltså mer specialiserat. Ibland lånar man mönster från nomadgrupper och byar för att framställa dem i tätare och stilrenare exemplar. Utformningen är främst geometrisk. Generellt har stadsmattor väldigt hög knuttäthet, även om det varierar städer emellan. Lugglängden varierar, men oftast är mattorna kortklippta. Ullkvalitén varierar också, beroende på i vilken del av landet staden ligger. Praktiskt kan det ibland vara svårt att skilja mellan stads- och bymattor, särskilt med tanke på att många historiska byar numera är mindre städer (exempelvis Sirjân).


Ateljémattor

Ateljé- och hovmanufakturmattor görs i städer som specialiserat sig på att tillverka mattor på skiftande konstnärligt och högre teknisk nivå. De skiljer sig från nomad och bymattor både vad gäller mönster, utseende och tillverkningssätt. Mönstret knyts utifrån en bild som ritats av professionella konstnärer. Detta lämnar mindre utrymme för spontanitet

men gör det möjligt att fullborda tekniskt sätt mer komplicerade mönster, d.v.s. inte enbart geometriskt utformning men även mönster med böjda linjer.


Hovmanufakturmattor

Hovmanufakturmattor är de exklusivaste och dyraste inom nutida orientalisk mattkonst. Beteckningen används på olika slags ateljémattor som är av särskilt god kvalitet och från de stora mattområdena i Iran. Det är inte lätt att avgöra när en ateljématta har kvalificerat sig som en hovmanufakturmatta, men vanligtvis är det finare ateljéexemplar från välrenommerade tillverkningsorter. Dessa är Esfahân, Nâin, Kâshân, Ghom, Kermân och Tabriz. Ornamenten i dessa mattor är oerhört invecklade och sofistikerade tolkningar av klassiska persiska motiv. Hovmanufakturmattor är alltså tekniskt och och estetiskt perfekta, av tätaste slaget och knutna av det bästa materialet.



Användningsområden

Man kan använda en persisk matta på flera olika sätt, och under senare tid har intresse för de olika användningsområdena ökat.


Mattor på golvet

En persisk matta är både en prydnadsvara och en kvalitetsvara som läggs på golvet. Skönheten hos en handknuten matta värmer och ger liv till varje hem. Oavsett vilken stil man har finns det persiska mattor som bemöter den enskildas preferenser både i färg och mönster.


Mattor som väggprydnad

På senare tid har efterfrågan på mattor som kan hängas som prydnad på väggen blivit större. Nästan alla typer av mattor passar för detta ändamål, även om många föredrar lättare eller växtfärgade mattor som ger en levande framtoning. Mattan kan då spikas direkt på väggen eller hängas upp med hjälp av en gardinstång.


Mattor som dukar

Tunnare finknutna mattor lämpar sig som dukar på bord eller dylikt. För detta syfte används främst kelimmattor eller kortklippta mattor. Detta användningsområde infördes under renässansens tid i de italienska stadsstaterna.


Mattor som kudd- och möbelöverdrag

Nomadstammarna i forna Persien började knyta mattor i syfte att skydda sig mot kyla och smuts. Därför är många mindre mattor (s.k. parmattor) sammansydda för att användas som kuddöverdrag, pallar, sadlar osv. Senare tidens inredningstrender har ytterligare ökat intresset att använda mattor just för detta ändamål.



Storlekar

Svensk benämning

Cirka Storlek (cm)

Persisk benämning

Småmattor

85 cm x 60 cm och 120 cm x 80 cm

Poshti

Mindre mattor / sängmattor

150 cm x 100 cm

Zarnim

Soffgrupp 1 (liten storlek)

210 cm x 140 cm

Dozar

Soffgrupp 2 (stor storlek)

240 cm x 160 cm

Pardeh

Matsalsmatta/Salongsmatta

300 cm x 200 cm och 400 cm x 300 cm

Ghali

Gallerimattor

200-400 cm x 80 cm

Kenareh

Tillverkningsorter

Persiska mattor namnges och utmärks efter distrikt, städer, byar, eller nomadgrupper som tillverkar dem. Det är flera faktorer som kännetecknar ett mattverk, bl.a. framställningen av unika variationer av färg, mönster, utformning, material, knuttäthet och lugglängd. Vid förvärvning av en matta kan det därför vara av intresse att få veta mer om hantverkets

bakgrund då varje tillverkningsort har sin egen kulturhistoriska tradition och estetiska tolkning därefter. Skiljaktigheter och avvikelser är således ofantliga inom den persiska mattillverkningen.


När man talar om olika områdens mönster och färger är det enbart i generell bemärkelse. Det är viktigt att komma ihåg att det även finns undantag, något som många mattintressenter eftertraktar. Man kan här tala om nyskapelse från mattknytaren. Sådana mattor är tillverkade efter personlig innovation och om det färdiga verket visar sig bli belysande är det av mycket stort värde för mattkonsten.



Symboler och ornament

Variationen av symboler och ornament är väldigt riklig bland persiska ursprungsmattor. Symbolerna har både kulturell och religiös bakgrund med rötter i antikens tid, och uttrycker livsåskådningar och intryck som återger det iranska folkets historia. Det är alltså en tolkning av det historiska arvet som avbildas i mattkonsten. Några av dessa återkommer över hela Iran i samband med folkvandringar och har en gemensam betydelse för alla mattknytare, oavsett etnicitet och grupptillhörighet. Emellertid kan utformningen av ett motiv skilja sig avsevärt beroende på var i Iran mattan är tillverkad (i stad, by- eller av nomadgrupp), vilken folkgrupp den härstammar ifrån (perser, turkiska och kurdiska stamma etc.), samt den tidsperiod under vilken mattan är knuten.


Afshân. Afshân är ett antikt mönster, utvecklat av nomader. Den består av stjälkar med blommor som oftast löper från mattans kortsidor till hörnorna eller till en central placerad medaljong. Afshân finner man ofta bland vissa Gashgâinomaders mattverk. Vissa påstår att den är en säregen tolkning av livets träd, men detta beror på hur ornamentet utformats i varje mattexemplar.


Arabesk. Ett elegant ornament som man har lånat från det arabiska folket. Arabesken har ingen symbolisk betydelse utan framställs enbart i dekorativt syfte. Den förekommer därför främst i ateljémattor.


Cypress. Det evigt grönskande cypressträdet är sorgens och dödens symbol. Den är dessutom en påminnelse om livet efter döden, d.v.s. hoppet. Motivet kan förekomma bland alla sorters mattor.


Duva. Symbol för fred och lyckliga bud/tecken.


Falk. Falken ser man i by och nomadmattor. Den symboliserar fruktbarheten och är av mesopotamiskt ursprung. Enligt legenden flög falken på ett stort träd, vars frön föll ned och befruktade världen.


Fisk eller akantusblad. Detta ornament symboliserar barn och familjelycka. Många barn innebär större rikedom, anseende och makt. Det originella mönstret är utformat som en fisk men har med tiden utvecklats till ett akantusblad. Symbolen finns i olika varianter, men den mest välkända är herâti eller Feraghân mönstret.


Fjäril. Symbol för lycka och äktenskaplig glädje.


Granatäpple. Symboliserar pengar i överflöd och finns i de flesta typer mattor.


Herâti eller Feraghân. Herâti är den välkändaste och mest etablerade varianten av fisksymbolen. Namnet kommer från staden Herât i Afghanistan, som var Islams högborg under 1200-talet. Herâti består av en romb inramad av fyra fiskar. Mellan varje fisk finns även en blomma, kallad Minâ-Khâni. Anledningen till att herâti är synonymt med Feraghân är att den välkända mattillverknings byn Feraghân var först med att utveckla och tillämpa detta motiv. Bland antika mattor finns herâti enbart hos Feraghânmattor. På senare tid har den spridit sig till stora delar av Iran, och utformas då i olika varianter av olika folkgrupper. Det är väldigt intressant att se hur en nomadgrupp tolkar herâti i jämförelse med hur den framställs i en bymatta. Exempel på grupper som regelbundet använder herâti är: Gashgâinomader, byn Ingelas samt staden Bidjâr.


Hund. Beskyddar mot tjuveri.


Jaktmotiv. Bland äldre persiska mattor är s.k. jaktmattor mycket välkända. Jaktmotivet är ett antikt ornament som uttrycker livsstilen hos jaktfolket. Dessa mattor är figurala och innehåller människor med spjut eller pilbågar, hästar, lejon, rådjur, och ibland även hundar.


Kamel. Symboliserar rikedom och lycka.


Kam. Trons pelare och symbol för renslighet.


Lejon. Sedan forna tider symboliserar lejonet styrka, seger, ära och makt. Under shâhens tid var lejon med svärd kungafamiljens symbol och fanns således med i den iranska flaggan innan den iranska revolutionen ägde rum. Det är därför en symbol som inte påträffas ofta då den även har politisk betydelse. De grupper som vågar framställa denna symbol är nomadgrupper, och detta eftersom lejonet alltid varit en del av deras historia och inte kan utplånas. Lejon finns i flera variationer: med svärd, rytandes, eller då den har fångat ett rådjur. Lejon är ett av de främsta motiven i jaktmattor.


Livets träd. Livets träd är i hela orienten ett mycket betydelsefullt historiskt mönster som speglar både kultur och religion. Det grönskande trädet är symbolen för livskraften, livets mening och evigt liv. Föräldrarna symboliseras av trädstammen och de utmynnande grenarna är symbolerna för deras avkomlingar, d.v.s. efterkommande generationer. Denna uppfattning övertogs av europeiska korsriddare och finns idag som stamträd eller släktträd. Vissa träd har frukter och detta symboliserar då livets frukter eller livets ljuvligheter. Precis som andra mönster skiljer sig tolkningen av livets träd avsevärt tillverkningsorter emellan, exempelvis utformar nomadgrupper detta mönster i mycket enklare än strukturer än det som framställs i ateljémattor.


Lotus. Symbol för renhet och har sitt ursprung från den buddistiska religionen.


Minâ-Khâni. Minâ-Khâni är ett ornament av blommor, symmetriskt upprepade med ett bestämt avstånd dem emellan. Blommorna är sammanbundna med diagonalt löpande stjälkar. Den florala utsmyckningen har ingen symbolisk betydelse. Detta mönster är mycket omtyckt och finns huvuddels i två olika variationer. Den ingår både i herâtimönstret och som heltäckande ornament i mittfältet av Verâminmattor och vissa ateljémattor. Verâmin är staden som har utvecklat Minâ-Khâni och är den enda staden som har detta mönster över hela mittfältet. Medaljong förekommer inte. Mattan får således en speciell skönhet och symmetri.


Mir eller Mir-i-boteh. Mir-i-boteh betyder ”fursteblomma” och är en välbekant symbol. Det är en droppe som är böjd upptill. Många variationer och tolkningar finns. I vissa fall finns det eld i mir och detta har en renande betydelse som härstammar från den persiska religionen Zoroastrianism. Motivet förekommer i alla typer mattor, men de större inslagen finns främst i Afshârmattor, Sennehmattor och ateljémattor.


Molnband. Symbol med kinesiskt ursprung som är sinnebild för lycka.


Onda ögat. Detta motiv har högst symbolisk betydelse. Det onda ögat och dess makt är en klar verklighet för det iranska folket. De är mycket rädda för svartsjuka och illvilja, övertygade om att sådana kan frambesvärja olycka. Turkosfärgade pärlor är bra skydd, likaså små hemliga tecken i mittfältet och mångfärgade tofsar på mattans sidor. Väldigt sällan förkommer det s.k. allseende ögat, och symboliserar då övervakande och beskyddande.


Palmett eller Shâh Abbâs motiv. Palmetten är ett av de klassiska motiven. Det är bilden av en blomma (sannolikt vallmoblomman) delad på mitten. Den täcker symmetriskt hela mattans mittfält. Det finns olika uppfattningar av detta ornament, men främst har den ett dekorativt syfte. Det var under 1600-talet som en av Persiens mest berömda kungar – Shâh Abbâs - utvecklade palmetten i Tabrizs ateljéer. Därför finns ornamentet främst i Tabrizmattornas mittfält, men även i bården hos många andra mattor.


Papegoja. Symbol för kärlek.


Påfågel. Är den heliga fågeln som förekommer främst bland by- och nomadmattor.


Salomons sigill. Uråldrig symbol som ger bild av det universella händelseförloppet.


Svastika. Även detta en uråldrig symbol som, rätt förstådd, ger bild av det universella händelseförloppet i form av gott och långt liv.


Timglas. Symbol för att tiden går, vilket kommer ingen förbi.


Trädgårdsmotiv. Detta motiv är ett mycket traditionellt persiskt mönster. Det finns både i symmetrisk och i asymmetrisk framställning. Den symboliserar liv och skönhet. En trädgårdsmatta är mycket rik på symboler och ornament. Det är staden och nomadgruppen Bakhtiâri som är synonymt med trädgårdsmattor, men även vissa ateljéer framställer mönstret.


Tupp. Symboliserar det onda som har knutits in i mattan för att skydda mot ägaren mot det onda ögat. Finns främst i nomad- och bymattor.


Tårpil. Tårpilen är ett träd som symboliserar sorg, död och smärta, men har även ett dekorativt syfte. Motivet finns bland de flesta typer mattor, och då utformat på olika sätt.



Medaljonger

Medaljonger finns i de allra flesta persiska mattor. Det finns olika sorters medaljonger, dessa är placerade i mattans mittfält och ibland även i matthörnen.


Ankarmedaljong

Denna medaljong förekommer endast i provinsen Kurdistân, belägen i nordvästra delen av Iran. Medaljongen är då ankarliknande.


Stavmedaljong

Detta är den vanligare framställningen av medaljong bland persiska mattor, huvudsakligen från provinsen Hamadân. På kortsidorna utmynnar medaljongen i pilar som demonstrerar styrka parallellt med jaktlycka.



Figurala mattor

Det finns olika sorters figurala mattor: jaktmattor, miniatyrporträtt, porträtt av forna diktare och kungar, bibliska berättelser med änglar, sagodjur, fyra årstider, Mashahir (54 viktiga personligheter ur människosläktets historia) är bland de viktigaste i Iran. Med  ́figurala mattor  ́ menas således mattor med både djur- och människomotiv. De har både ett förtäljande och symboliskt syfte. Figurer är upprepade inslag i nomad och bymattor, exempelvis då falken och andra fåglar. Finns de inte i mittfältet finnar man dem alltid i bården. De flesta mattorna med figurer i mittfältet är asymmetriska och är mycket vackra som utsmyckning hängandes på väggen eller fritt liggande på golvet.



Inskriptioner

Inskriptioner förekommer som underskrifter, datering eller poetiska texter i alla typer mattor. Att finna inskriptioner är mycket glädjande på grund av att de särskiljer en matta ytterligare. Vidare ökar inskriptioner ateljémattornas värde eftersom mattknytaren då har undertecknat sitt verk. Även den iranska flaggan förekommer i vissa mattor.




Förteckning över orter med mattknytning


Âbâdeh

Staden Âbâdeh ligger i västra delen av Iran och här knyts några av Irans mest beundrade mattor. Färgkombinationen och mönstret hos dessa mattor är utomordentliga. Det ursprungliga mönstret är den s.k. zell-e-sultan motivet, dvs. vaser med blommor i utspridda över hela mittfältet. Emellertid lånade man kring förra sekelskiftet mönster från den närbelägna nomadgruppen Gashgâi. Dagens Âbâdehmattor har därmed tillämpat Gashgâis grundläggande ornament, dvs. hebathlu-mönstret, med vissa modifieringar i bården och mittfältet. Slutresultatet är estetiskt mycket tilltalande. De karaktäristiska färgerna är mörkröda och mörkblå toner, välkända som Persiens färger. Även ljusa färger används i undantagsfall. Ullen är högkvalitativ och motståndskraftig. Mattorna är sammanfattningsvis väldigt täta och slitstarka samtidigt som de har nomadmattornas skönhet.


Afshâr

Afshârstammen var under 1500-talet Persiens mäktigaste nomadstam, av turkisk börd och belägen i landets västliga trakter. Då gruppen utgjorde ett stort hot mot monarkin splittrades den i två delar och makthavarna drev den största gruppen till Persiens periferi, nämligen söderut. Afshâr utgörs numera av byar och nomadstammar i staden Kermâns omnejd. Mattorna tillverkas av traktens mycket högkvalitativa ull, dvs. slättlandsfårens ull som är mjukt och rik på animaliskt fett i ullfibrerna. Afshârer har därför oerhört skimrande färger och genomgående lyster.

Hos en av de mer välkända Afshârgrupperna är mönstret geometriskt och härstammar från antiken, mestadels med fält fyllda av mir-i-boteh som utmynnar i en medaljong. Färgsättningen är sober och behaglig med vackert röda och blåa toner. Dessa mattor benämns enbart som Afshâr utan referens till någon by.


Bakhtiâri

Bakhtiâri är en stor nomadstam som rör sig i västra delen av Iran. Mattor benämnda som Bakhtiâri härstammar antingen från dessa nomader eller från medlemmar som under senare år bosatt sig i städer och byar. Det finns alltså Bakhtiâri både som nomadmattor, bymattor och stadsmattor. Emellertid är det främst den stadstillverkade Bakhtiârin som är välkänd. Anledningen till detta är att de nomadinspirerade färgerna och motiven har nydanats i städer och utvecklats till stilrenare mattor, framförallt s.k. trädgårdsmattor. Den högkvalitativaste Bakhtiârin kommer från staden Châhâr Mahâl. Denna stad ligger i närheten av Isfahan och har därför tagit lärdom av ateljéernas kunskaper i mattillverkning. En Bakthiarimatta är därför väldigt slitstark med kraftig ull. Den mycket berömda trädgårdsdesignen är synonym med Bakhtiâri och även om motivet återfinns i andra mattor härstammar det från denna folkgrupp. Bakhtiârimattan är alltså den ursprungliga trädgårdsmattan. Färgsammansättningen är livlig och ger mattan sobra skiftningar på ett sätt som bara detta folk kan åstadkomma.


Beloutch

Beloutch är beteckningen på en särskild folkgrupp i östra delen av Iran, vid gränsen till Afghanistan. Gruppen är mycket stor och indelad i flera stammar, av vilka vissa är nomader och andra är bybor. De Beloutchmattor som är av hög kvalitet är tillverkade i Iran och går under namnet  ́Meshed Beloutch ́ eller  ́Beloutch ́. Mattorna är berömda för sin elegans. Färgerna är sparsamt få och går i mörka röda toner med inslag av indigo eller benvita partier. Även mörkgröna färger och milda bruna toner förkommer, även om det är ovanligare. Eftersom folkgruppen är stor har nästan varje familj sitt egna mönster och Beloutch är därför rikt på variationer. Ornamenten är geometriska och symboler med budskap förekommer ofta, exempelvis livets träd. Även figurer i form av hästar och särskilt fåglar är frekventa. De finare exemplaren av de figurala mattorna är ovanliga och mycket vackert utförda. Utformningarna är både asymmetriska (bönemönster) och symmetriska (heltäckande mönster). Traditionellt har materialet i Beloutchmattor bara varit ull både i luggen och varpen. Emellertid använder man idag även bomull till varpen, även om det fortfarande finns s.k. ursprungsmattor gjorda helt i ull.


Bidjâr

Bidjârmattan är den slitstarkaste och högkvalitativaste av alla persiska mattor. Anledningen till detta är en unik kombination av slitstark ull från får anpassade till tuffa bergstrakter, des mycket långa luggen samt knuttätheten motsvarande finaste ateljémattor. Den unika kombinationen av alla dessa tre egenskaper är möjligt genom att varje knutrad bankas ner med hjälp av speciella verktyg och stor kraftansträngning. Slutresultatet är således mycket slitstarka mattor förenat med den mycket stilrena framtoningen. Det sker inte ofta, men för att förhöja mattans lyster kan ibland även silkesinslag förekomma hos vissa Bidjârer. Det s.k. Herâtiornamentet (Feraghânmönstret) är mycket frekvent bland dagens Bidjârmattor, men även andra historiska mönster framställs. Dessa är franska rosor (Golfarang) och djurmotiv i olika variationer. Bidjârens färger har milda skiftningar och är mestadels genomgående roströda, blåa, indigo med mindre inslag av benvit, grönt och rosa.

Finare exemplar av antika Bidjârer är bland de dyrgripligaste mattor från slutet av 1800-talet. Det som kännetecknar dessa är bl.a. användningen av mycket starka och klara färger i gult och rött, stora enfärgade fält och mönster utformade enligt den antika ”Vagireh” framställningen. Vagireh är en mycket intressant utformning som undantagsvis framställs även idag.


Birjand

Birjand är en stad belägen i östra delen av Iran, i provinsen Sydkhorasan. Mattexemplar härifrån är oftast benämnda som Moudmattor från den närbelägna staden Moud i regionen. Anledningen är att Birjandmattor idag är ovanliga och enbart ett fåtal exemplar finns att tillgå. Utmärkande för dessa mattor är vikten man lägger på bården, som enligt mattknytningstraditionen i Birjand anses vara som ramen för en målning. En vacker och detaljrik bård tillför mer skönhet till mattan i helhet och utgör därför en karaktäristisk del av mattorna från denna stad. Populära mönster är heratimotivet och det traditionella medaljongmotivet (Eslimi) med palmetter i både mittpartiet och bården. Kvalitén är de bästa bland mattor från östra delen av Iran.


Esfahân

Esfahân är en stad i centrala Iran och den kändaste av alla orter som tillverkar ateljémattor. Esfahân anses producera bland de bästa knytmattorna av ull i världen. Det finns flera anledningar till detta. Mattorna knyts antingen på silkes- eller bomullsfundament med upp till 1 200 000 st persiska knutar per kvadratmeter, vilket gör mattan otroligt tät. På grund av denna knuttäthet framhävs mönstret väldigt stilrent och mattorna är därför mycket eleganta. Luggen är av den finaste ullen, d.v.s. korkull, väldigt glansig och av synnerligen hög kvalitet. I vissa mattor finns även silkesinslag. Traditionella och symboliska mönster är frekvent förekommande. Exempel är vas- och livets träd motiven, berättande figurala bildmotiv och den omtyckta runda medaljongen, karaktäristiskt för Esfahân. Designen kan således både vara asymmetrisk (bönenisch) och symmetrisk. Bårderna är fyllda av vackra ornament såsom blommor, palmetter och vinblad. Färgerna är oftast i ljusare och kalla toner av pastell i kombination med benvita inslag. Precis som andra ateljéknytande orter finns det välkända familjer som tillverkar mattor utmärkande för just den familjen. Dessa mattor har signaturer och sådan skrift ökar mattans värde.


Feraghân

Feraghân är en ort i Arakområdet i västra delen av mellersta Iran. Under 1800-talet ansågs Feraghânmattan vara den finaste persiska mattan och var mycket berömd för sina vackra växtfärger och stilrena ornament. Feraghân gick då under namnet ”gentlemens' carpet” på grund av dess sobra elegans. Namnet är idag synonymt med herâti eftersom mattknytarna är mästare på att smakfullt framställa detta mönster. Därav är  ́Feraghânmönstret ́ ett annat namn för herâti. Det finns flera byar som tillverkar dagens Feraghâner, och kvalitén kan därför variera. Kvalitén på ullen är mycket bra, tålig och glansig. Färgerna går i indigo och den speciella roströdbruna nyans som enbart Sârough och Malâyer har förutom Feraghân.


Gabbeh

Gabbeh knyts av nomadiska och halvnomadiska Gashgâi- och Loristammar i västra delen av Iran. Dessa mattor har under senare år blivit mycket omtyckta p.g.a. av flera anledningar. Det främsta skälet är de otroligt vackra växtfärgerna som har fin lyster tack vare den högkvalitativa ullen. Gabbeh har regnbågens alla färger. Skälet till detta är att Gabbehfolket uttrycker sina känslor och upplevelser från naturen genom att använda sig av olika färgtoner. Det finns Gabbeh med relativt mycket mönster och Gabbeh nästan helt utan mönster, förutom innehållandes några få figurer eller livets träd utspridda på mattan. Detta beror givetvis på vilken stam som har tillverkat dem. Likaså beror materialet i varpen på vilken grupp som har knutit mattan. Gabbeh är vanligtvis väldig tjock i luggen och ger därför en behaglig känsla. I de finare exemplaren är knuttätheten hög, men den långa luggen och den fina ullkvalitén säkerställer mattans hållbarhet. Slutligen finns det s.k. ursprungs Gabbeh och kommersiell Gabbeh. Det är ursprungsvaran som är äkta Gabbehmattor med de eftertraktade egenskaperna, såsom framhävningen av äkta vackra växtfärger. Det är dessa exemplar som har knutits av nomadfolket Gabbeh och då inte i syfte att tillmötesgå den kommersiella marknaden.


Gashgâi

Gashgâi är den största och mäktigaste nomadstammen i Iran, belägen i västra delen av landet. Gashgâi är inte enbart en nomadgrupp utan en sammansättning av flera olika etniska nomadgrupper (turkar, kurder, lorer) som går under samma stambetäckning. Mattorna är idag mycket efterfrågade, både på grund av de vackra växtfärgerna och det tilltalande mönstret. Ornamenten är symboliska och historiska. Dessa härstammar från det forna Persien och förtäljer tro och värderingar inom den persiska religionen `Zoroastrianism ́. Exempel är lejon, mir-i-boteh med eldslåga i, afshân-blommor och den särpräglade hebâthlu-medaljongen. Även människor och djur förekommer i mattans mittfält. Designen är både symmetrisk och bönenisch (asymmetrisk). Färgerna är växtfärger tagna direkt ur naturen, vanligen i djupt röda, rostbruna och blå toner. Det skimmer som dessa ger har gjort Gashgâimattan mycket välkänd och eftertraktad. Knuttätheten varierar mattexemplaren emellan, men den höga ullkvalitén och den långa luggen hos de glesare mattorna är kompletterande och försäkrar en slitstark matta. Eftersom Gashgâistammen är mångfaldig finns det både mattor med bomull i varpen och mattor med ull i varpen. Vissa Gashgâimattor är således hundra procent ullmattor.


Ghom

Ghom är en av Irans heligaste städer där profeten Mohammads dotter ligger begravd. Mattillverkningen är ett relativt nytt företagande i denna stad, och det var först under 1930-talet som Ghom profilerades som producent av finare ateljémattor i natursilke och korkull. Närheten till andra ateljé mattcenter, som exempelvis Kâshân och Isfahan, inspirerade Ghom till en specialiserad produktion av silkemattor i ateljéstil. Mönstren härstammar således inte från staden i sig utan är utvalda mönster från andra områden, förfinade och förnyade efter behov. Dessa mattor har kort lugg och mycket hög kvalité eftersom de är av tätaste slag samtidigt som den finaste ullkvalitén används. Natursilke kan förkomma som inslag i mattor knutna av korkull och förhöjer därmed mattans skimmer och exklusivitet. Silkesmattorna är så pass täta och tunna att mattans fram- och baksida ofta förväxlas med varandra. Tillverkningen av silkesmattor är en oerhörd lång och svår process, vilket är varför mattan betingar ett högre pris än andra Ghommattor. I Ghom experimenterar man också med olika mönster. Ornament från andra orter som tillverkar ateljémattor lånas och utvecklas i bönenisch, heltäckande och medaljong utformningar. Figurala mattor och trädgårdsdesignen är också mycket populära motiv. Här är man emellertid mer frigjord i fråga om färger och även olika gröna nyanser tillämpas. Ljusa färger, såsom elfenbensvitt, är också karaktäristiskt för Ghom.


Hamadân

Hamadân är en av Irans äldsta städer och en beryktad mattknytningscentral sedan länge. Med  ́Hamadânmattor ́ menas i själva verket mattor med ursprung från hundratals småbyar och mindre städer i ett stort regionalt distrikt i västra delen av Iran. Tillämpningen av mönster och utformning skiljer sig åt mellan byarna, men knuttätheten och kvalitén på mattorna är mestadels densamma. Hamadânmattorna kännetecknas vanligen av en mild röd färg och av skimrande glans i luggen. Mattorna inte lika tätknutna som stads- och ateljémattor, men den långa luggen och framför allt den mycket fina ullkvalitén kompletterar detta. En Hamadânmatta säljs aldrig enbart under benämningen ”Hamadânmatta” hos seriösa försäljare, utan skall främst betecknas efter den by från vilken den härstammar.


Heriz

Staden Heriz var under en längre period mycket ansedd för sina högkvalitativa ull- och silkes mattor knutna i behagliga färger och mönster. Det var i slutet av 1800-talet som Heriz hade sin ansenliga epok och åtskilliga värdefulla antika mattor härstammar från denna period. Det kännetecknande och välkända mönstret är en stor medaljong som nästan täcker hela mattan. Även andra mönster kan förekomma, men dessa exemplar är oerhört sällsynta. Färgerna är väldigt milda och har inte den starka framtoning som många persiska mattor har. Herizmattorna har god kvalité och är slitstarka på grund av den fina ullen som finns i denna region. Däremot är de inte alltid täta. Anledningen till detta är att mattor kända som Heriz i dagsläget kommer både från själva staden och från omnejd. Mattorna kan därför skilja sig åt väldigt mycket och det finns relativt få finare exemplar av s.k. ursprungs Heriz. Finner man därför en Herizmatta med både de vackra växtfärgerna och det karaktäristiska mönstret - som dessutom är finknuten - har man gjort ett undantagsmässigt fynd.


Ingelâs

Ingelâs är en av de mest bemärkta mattbyarna i Hamadân provinsen. Ingelâsmattor kännetecknas av en mycket fin orange-röd färg som förstärks av den mycket glansfulla ullen. Mönstret är herâti som framställs i grovt storskalligt format i jämförelse med ateljé- och stadsframställningar av densamma. Vanligtvis förekommer central medaljong mot bakgrunden av herâti mittfältet. Ingelâs är en kompakt och hållbar matta, av samma fina ullkvalité som övriga Hamadânmattor. Den dominanta färgen är en klar rödorange ton med inslag av gröna och benvita nyanser för att framhäva konturerna. Mattan ger ett mycket varmt intryck och är ett trivsamt inslag i hemmet. Finare exemplar av Ingelâs är täta och luggen är då kortklippt.


Kâshân

Kâshân är mattan man i första hand tänker på när det talas om klassiska persiska ateljémattor. Detta gäller särskilt Kâshâner producerade under slutet av 1800-talet och som är en stor attraktion för mattsamlare. Det finns flera anledningar bakom skönheten hos en Kâshân. Den florala utsmyckningen är utomordentlig, ullen är högkvalitativ och den rödbruna nyansen är mycket smakfull. Bården är bland det högklassigaste, ornamental och ofta fylld av eleganta fåglar. I mittfältet finns nästan alltid arabesker och palmetter. Designer som tillämpas är bönenisch, medaljong, det historiska vasmönstret och figurala kompositioner. Ljusare färger i behagliga toner förekommer ibland, men dessa är mindre vanliga. Kâshân är en ateljématta av finaste kvalité och importerad merinoull används därför vid tillverkningen. Denna ull är len och glansig och skänker en sammetsliknande yta åt mattorna. Exklusiva Kâshâner är ibland signerade av den familj som har tillverkat dem. Signaturen kännetecknar mattan och höjer därmed dess värde.


Kelârdasht

Kelârdasht är en liten by i norra delen av Iran, belägen vid Kaspiska havet. Mattorna härifrån är avvikande och annorlunda i många avseenden. Det finns inte många exemplar och få tillverkas årligen. Kelârdasht är inte bland de tätknutnaste av mattor, men detta kompletteras av dess mycket tjocka och långa lugg. Ullen är skimrande och framhäver mattans färger. Mönstret är geometrisk och oktogoner är frekventa. Även enklare djurmotiv återges, såväl som inspiration från kringliggande natur i form av blommor och dylikt. Färgerna är vanligen en kombination av mörkröda och indigo med inslag av benvita toner. Det finns emellertid även Kelârdasht med ljusare färgsammansättningar mot bakgrunden av ett benvitt fält.


Kelim

Kelim är beteckning på den typ av persiska mattor som inte är knutna och har lugg, utan sådana som är vävda, s.k. Kelimvävda mattor. Flera distrikt tillverkar Kelim (även känt som Gelim), bland dessa ovanligare Senneh-kelimer. Kelimer är väldigt tunna och behöver underlägg för att ligga på plats. Precis som knutna mattor är de av ull som för det mesta även används till varpen. Färgerna är oerhört vackra och estetiska, oftast i klara nyanser. Det förekommer inte mycket figurala ornament i mattorna. Utformningen är geometrisk och ger ett okonstlat intryck. Vanligen är det stora fält med olika färger som har kombinerats. Kelimer är därför mycket attraktiva både som utsmyckning för väggar och som ett färgglatt inslag i hemmet.


Kermân

Kermân är en stad i sydöstra delen av Iran. Historiskt är staden välkänd för sina ateljémattor, vilka betingade ett högt pris i slutet av 1800-talet. Mönstret har emellertid ändrats en del sedan dess. Finare Kermânmattor har samma skönhet som de antika mattorna och dessa exemplar är bland de mest utsökta och eftertraktade bland persiska mattor. Kermân finns med medaljongdesign och med heltäckande floralt mönster. Det florala mönstret finns både i symmetriskt och asymmetriskt (bönenisch) utformning och är en säregen variant av trädgårdsmotivet. Mattorna har följaktligen enastående ornament, fyllda med små blommor som kräver mycket arbete vid tillverkningen. Den florala utsmyckningen går i otaliga färger och är ofta mot mörkblå bakgrund. Ullen som används i Kermân är bland Irans finaste, dvs. slättlandsfårens fettrika ull, som skyddar mot yttre skador och ger mattan vacker lyster. Kermân tillverkar väldigt täta ateljémattor. Luggen är därför kortklippt, viket får det florala mönstret att framstå optimalt.


Koliâi

Koliâi är en kurdisk stam i nordvästra delen av Iran. Mattorna har sitt ursprung i samma mönsterkategori som de allmänt kända Bidjârmattorna. Koliâi är dock enklare och har grövre karaktär. De är mycket uppskattade för sina fina växtfärger inspirerade av naturen. Färgerna är således behagliga och trivsamma. Mönstret är också taget ur naturen, med blommor, någon gång enstaka djurmotiv och ibland historiska symboler. Ullen är den fina nordvästra ullen som är seg och hållbar. Som nomadmatta är den inte bland de tätaste av mattor, men detta kompletteras emellertid av ullkvalitén och den långa luggen.


Lilihân

Lilihân är en armenisk by i södra Arak provinsen beläget i centrala Iran. Lilihân utmärker sig på grund av den annorlunda medaljongdesignen, en spindelliknande centralt placerad medaljong med floral utsmyckning och mycket stilfullt utformning. Detta mönster har även inspirerat andra mattdistrikt, exempelvis har Sârough lånat delar av den florala dekoreringen. Medaljongen karaktäriserar Lilihân och därför förkommer det nästan aldrig asymmetriska (bönenisch) exemplar. Mattorna är finknutna och bland de bästa producerade av armenier. Luggen är tjock, mjuk och hållbar. Lilihân utmärks även av sin säregna milda rosa färg som inte finns i andra mattdistrikt i Iran.


Lori

Lori är en nomadstam i västra delen av Iran, numera integrerad med Gashgâinomadernas grupp. Här produceras utsökta nomadknutna mattor med inspiration från omgivande natur. Vissa delar av Loristammen tillverkar mattor under namnet Bakhtiâri, men generellt är det stor skillnad mellan Lorimattor och Bakhtiârimattor. Designen är vanligen en medaljong försedd med kraftiga hakar. Färgerna går mestadels i brungrönt och rödorange. Luggen är tjock, mjuk och bekväm för användning.


Malâyer

Malâyer är en ort befolkad av armenier och känd för mattor med ursprungligt mönster utan spår av utomstående inflytande. Dessa skiljer sig markant från andra mattor i Hamadândistriktet och påminner snarare om kaukasiska mattor i utformningen. Ullen är mycket fettrik och har naturlig lyster. Varje Malâyer ser annorlunda ut eftersom varje familj enbart tillämpar sina egna mönster. Därför finns det såväl asymmetriska som symmetriska, figurala som symboliska motiv – i princip otaliga variationer. Färgerna är indigo, naturbeige och en speciell roströdbrun nyans som är oerhört attraktiv och som enbart används inom ett fåtal mattknytningsområden.


Maslaghân

Maslaghân är ett mindre distrikt i Sâvehområdet kring västra delen av Iran. Maslaghân utmärker sig både på grund av sina skarpa färger och det s.k.  ́blixtmönstret ́. Mattorna från detta område betecknas som bymattor och skiljer sig inte mycket från varandra. Det karaktäristiska blixtmönstret är en ovanligt utformad medaljong som sträcker sig från mattans ena ände till den andra. De kännetecknande färgerna går i djupt rött och svart, med något inslag av benvitt för att markera konturerna. Den svarta färgen är ovanlig i Iran och förekommer nästan aldrig som inslag, ännu mindre som dominerande färg i mittfältet. Luggen är väldigt skimrande och färgerna framhävs därmed optimalt. Luggen är kortklippt och i finare exemplar är mattan relativt tät.


Moud

Moud är en stad som ligger i nordöstra delen av Iran, i provinsen Khorasan. Dessa mattor är omtyckta både för sina varma färgtoner och stilrena mönster. Mönstret är herâti och i mittfältet finns det oftast en medaljong. Moud är nästan alltid symmetrisk och figurala motiv förekommer inte. Ullen är av god kvalitet och därmed tålig. Luggen är relativt kortklippt. Moudmattorna är bland det bästa som tillverkas i det området. Färgerna är både ljusa och mörka, men alltid kombinerade på ett sätt som ger ett milt intryck liknande Tabrizmattorna.


Nahâvand

Nahâvand är en by i Hamadânprovinsen i nordvästra delen av Iran. Nahâvand är - som de flesta mattillverkande byarna i Hamadân - känd för sin fina fettrika och skimrande ull, fagra färger och stilfulla mönster. Färgerna förekommer i både mörka och ljusa nyanser och är alltid smakfullt kombinerade. Vid utformningen av mönstret har man tagit inspiration från naturen. Nahâvand finns både i asymmetriska och symmetriska exemplar. Blommor, träd och ibland även djur förekommer. I vissa fall finner man också livets träd. Nahâvand är slutligen uppskattad för sin tjocka och mjuka lugg som gör mattan väldigt bekväm för användning. Dessutom gör den mattan mer tålig mot slitage.


Nâin

Nâin är en stad berömd för sina ateljémattor och belägen i centrala Iran. Ateljémattor som knyts här är utsökta och av samma slag som de tillverkade i grannstaden Esfahân. Nâin har tillämpat samma mönster, material och ullkvalité som Esfahânmattorna men innehåller fler fågel- och djurmotiv som utfyllnadsmönster. Designen kan både vara asymmetrisk (bönenisch) och symmetrisk med en centralt placerad medaljong. De större välkända mattorna har nästan alltid en stor mondän medaljong i mittfältet, utarbetad med finaste detaljer. Nâin har ljusare färger än Esfahân, vanligen då i benvita och olika blå nyanser. Mattorna är således ovanligt ljusa i eleganta toner. Luggen är av finaste korkull med inslag av natursilke för att framhäva konturerna. Den är väldigt kortklippt och mönstret framkommer därmed optimalt. Knutantalet uppgår till 1 220 000 knutar per kvadratmeter, vilket gör mattan otroligt tät. Slutligen är Nâin ett relativt nytt mattslag och syftet har varit att skapa en förfinad och stilren ateljématta utan motstycke.


Sârough

Sârough är en stad notorisk för sina vackra mattor i ljuva rostbrunröda och naturbeige toner. Bland antika mattor är Sârough en av de mest välkända både p.g.a. av sitt mönster men främst eftersom växtfärgerna har en speciell utsökthet. Mattor som tillverkas idag försöker efterlikna skönheten hos äldre Sârougher och de finare exemplaren är snarlika. Dessa mattor är emellertid sällsynta. Mönstret är i regel blommotiv både i mittfältet och i bården. Även mir-i- boteh och trädgårdsdesignen kan förekomma. Sârough är väldigt tät och ullen högkvalitativ, i finare exemplar används merinoull importerat från Australien och Nya Zeeland. Mattorna har därmed sammetsliknande lyster och är otroligt slitstarka.


Senneh

Mattor från staden Senneh (tidigare känt som  ́Sanandaj ́) är bland det tunnaste och mest finknutna som finns bland mattor. Staden är mycket liten och det knyts därför få mattor årligen. Eftersom garnet, varpen och inslagstrådarna är mycket tunna blir knutantalet mycket högt och luggen kort. Precis som andra mattor från Kurdistân är Sennehmattan tillverkad med ull från de bergsanpassade fåren. Ullen är oerhört kraftig och slitstark, men saknar det animaliska fett som finns i ullfibrerna hos slättlandsfåren. Ändå har den naturlig glans som framhäver mattans färger.

Mönstret i Senneh är huvuddels herâti och en säregen tolkning av franska rosor, men ibland uppträder även boteh motivet. För den som intresserar sig av Senneh är det emellertid inte mönstervariation som främst intresserar, utan färgtoner framställda av renaste växtfärger. Det är den klarröda färgen i kombination med himmelsblå färg som skapar en unik utstrålning endast funnen hos Sennehmattor.


Shâhsavân

Shâhsavân är namnet på en historiskt berömd turkisk nomadstam, som flyttar runt i västra delen av Iran. Denna stam utmärkte sig under 1600-talet som beskyddare av kungar inom Safaviddynastin från de fientliga osmanerna, därav begreppet ”Shâh” (kung) och ”savân” (beskyddare). Shâhsavânernas mattor uttrycker deras historia. Mönstret är geometriskt och en blandning av oktogoner, sköldpaddsmotiv, primitiva djur och enklare figurala avbildningar. Mattorna är mycket hållbara och ullen växtfärgad. För den som intresserar sig av Shâhsavân är det emellertid främst mönstret och färgsammansättningen som är tilltalande. Oavsett ljusa eller mörka är färgerna alltid milda och behagliga i fina toner som denna grupp lärt sig behärska efter många års erfarenhet.


Sirjân

Byn Sirjân är kanske den mest välkända Afshârbyn och ligger precis som andra Afshârgrupper i Kermândistriktet. Mattor härifrån är kända enbart som Sirjân, men härstammar alltså från de turkiska Afshârnomaderna som migrerade tvärs över landet under 1500-talet. Mönstertraditionen är därför starkt påverkad av den historiska bakgrunden och utformningarna är geometriska. Sirjân är berömd för sin otroligt rika mönstervariation. Jämsides med det traditionella mönstret – några centralt placerade rombliknande medaljonger – finner man vid varje inköpsresa innovativa och utsökta designer. Enklare figurala inslag finns vanligen med. När det kommer till ornamentdetaljer har inspiration tagits från naturen och blommor i olika varianter är frekvent. Både symmetriska och asymmetriska (bönenisch) exemplar förekommer, men främst då symmetriska. Det finns även mattor med heltäckande diagonala mönster. Sirjâner skiljer sig alltså från varandra i mittfältet men gör det nästan aldrig i bården. Färgerna varierar men är alltid varma. Karaktäristiskt för Sirjân emellertid är den orangebruna växtfärgen. Luggen är av de fina slättlandsfårens ull, rikt på ullfett som ger otrolig glans och hållbarhet. På senare tid har orten specialiserat sin tillverkning och synnerligen täta mattor knyts. Dessa betingar ett högre pris men har då alltid utsökta mönster och färger.


Tabriz

Tabriz är sedan en lång tid tillbaka ett mycket känt mattdistrikt i Iran, beläget i nordvästra delen av landet. Staden är notorisk för mattor med ovanligare mönster och utformningar. I Tabriz har man nämligen förkärlek för innovation. Mattverken härifrån kännetecknas av nyskapande och inspiration från andra mattdistrikt. Mattorna är mycket högkvalitativa på grund av knuttätheten och den fina ullen som finns i de nordvästra bergen. Ullen är seg och tål slitage. Färgerna som används är kända för att sina behagliga toner och är smakfullt sammansatta. Vissa symboler är mer frekventa, exempelvis det s.k. molnbandet som finns i bården och herâtimönstret i mittfältet. Huvuddelen av de figurala mattorna som tillverkas i Iran härstammar från Tabriz, likaså mattor med historiska och antika symboler. Man brukar säga att Tabriz förmedlar den persiska historien och folksagor genom sina figurala mattor. Därför är staden historiskt känd som ett av de främsta mattdistrikten i Persien.


Tafresh

Tafresh är en liten by i huvudstaden Tehrans omnejd, mellan Arak och Hamadân provinsen. Tafresh skiljer sig påfallande från andra persiska mattor. Ena anledningen är det mongoliskt liknande mönstret som inte finns i andra mattor tillverkade i Iran. Även om Tafresh är en stadsmatta har den nomadprägel över sig, och finare exemplar är mycket tilltalande. Den andra anledningen till dess egenart är att Tafresh utmärker sig påfallande när det kommer till färgtoner. Färgerna går nämligen i pastell, vilket är mycket ovanligt bland persiska mattor. Ullkvalitén är bra, men det främst den tjocka luggen som tillför kvalité hos dessa mattor. Mönstret är asymmetriskt och landskap och olika symboler återges, även i bården.


Tuisserkhân

Tuisserkhân är en by i södra delen av Hamadânprovinsen. Tuisserkhân har en säregen medaljong, långt utdragen och med utåtgående hängen. I mittfältet finns det även dekorativa blomstermotiv. Färgerna är klara, livlig och behagligt sammansatta. De går i rött, blått, orange, rosa och någon gång även i grönt men då i djärvare nyanser. Det finns alltid inslag av flera färger och detta gör mattan väldigt levande. Den faller därför många i smaken. Ullen är rik på ullfett, glansig och ger vacker lyster åt färgerna. Luggen är lång, vilket gör Tuisserkhân mjuk och bekväm att använda.


Verâmin

Verâmin är liten stad i centrala Iran, i huvudstaden Tehrans omnejd. Här tillverkas årligen inte många mattor, men det färdigställda resultatet är av god kvalité. Verâmin kännetecknas av det mycket vackra  ́Minâ-Khâni ́ mönstret som är synonymt med denna stad. Minâ-Khâni är blommor som är sammanbundna med diagonalt löpande stjälkar. Medaljonger förekommer inte. Mönstret täcker alltså hela mittfältet och ger mattan en speciell skönhet och symmetri. Färgerna kan både vara ljusa och mörka, men är oavsett nyans alltid smakfullt sammansatta. Två omtyckta föreningar är emellertid naturbeige och orange. Ullen är av utmärkt kvalité och luggen är kortklippt. Verâmin är slutligen en tät matta som tål slitage.


Yalameh

Yalameh tillverkas av nomadiska stammar som lever i Farsprovinsen och i centrala Iran. Yalameh har under senare tid blivit mycket omtyckt för sina vackra färger och intressanta mönster. Det vanligaste mönstret är stora hakförsedda oktogoner, antingen centralt eller över mattans hela mittfält. Blommor, stjärnor, djur och primitiva människofigurer förekommer mellan oktogonerna. Färger som används är naturbeige eller ljusa bruna nyanser i kontrast mot mörkblå eller röda toner. Såväl luggen som varpen är i ull och mattan är tålig och tät. Luggen är kortklippt, väldigt skimrande och len. Yalameh är bland de få orter som använder ull även i varpen och som fundament. Yalamehmattor kallas således för hundra procent ullmatta.